Jag avslutat min tystnad här på bloggen med ett inlägg om min älskade farfar som idag gick bort för 5 år sedan även om de känns som igår.


Jag kan inte fatta de än.. Men ja.. Idag är de faktiskt 5 år sen du somnade in även om de känns som att de var senast igår vi satt å fikade och spelade kort tillsammans du, jag och farmor.

Alla underbara minnen från Falkenberg med dig och farmor alla dessa somrar hade inte varit detsamma utan er med mig, ni båda ställde alltid upp för mig. Ni fanns alltid där.

Och jag minns hur du ofta frågade om man ville ha macedonald när man kom över och hur jag alltid blev lika glad för jag visste att jag hade världens bästa farfar som alltid fanns där och ställde upp för oss alla.

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig/saknar dig..

Men jag vet att du fortfarande finns här runt om oss du hälsar på i mina drömmar väcker mig om nätterna ibland alltid samma klockslag , och hemma hos farmor känner jag mig alltid lite extra trygg för jag vet att du fortfarande är där och ser efter henne :)

Jag kommer ihåg den här dagen för 5 år sen så otroligt väl.. Jag visste att de var något fel när jag fick de där samtalet av pappa men jag ville inte tro på de han sa men de sjönk in och jag var så otroligt tacksam över att jag hade min vän Anna brevid mig , Eve hade inte riktigt fattat vad pappa sagt.. Så när han sa de för andra eller tredje gången när hon såg en ledsen Erika komma in genom dörren gick de in på riktigt, du fanns alltid där för oss båda och ställde upp för oss båda och mycket för henne vilket hon än idag minns.

Du ska veta att vi älskar dig och saknar dig så otroligt mycket och du kommer alltid att finnas kvar i våra hjärtan. Och du förde även många av oss mer samman än vi varit tidigare.

Jag hoppas du har de bra där du är och mår bra de är de enda viktiga! Jag älskar dig och jag saknar dig otroligt mycket längtar tills vi ses igen. <3