Har nu valt att börja lägga undan lite pengar..på de viset har jag råd att göra det jag vill sen.

Oavsett vad mitt val blir.

Usa alternativet känns helt ärligt inte allt för långt borta.

Om de är någon gång i mitt liv som tiden är rätt att göra detta så är det nu.

Den enda som stoppar mig är jag själv. Det är endast jag som kan välja om jag ska åka eller inte.

Alla andra runt om mig supportar mig till 100% att åka, jag har alltid hittat anledningar till varför jag inte borde.

Och såna anledningar kommer alltid poppa upp, vare sig man vill eller inte.

De är en försvarsmekanism helt enkelt. För de är en självklarhet att åka till Usa minst ett helt år är något läskigt, något skrämmande och nytt. Du vet inte vad som väntar dig på andra sidan, vad du kommer att missa hemma.

Saken är den att, tiden kommer att gå fort, fortare än man väntat sig och det är något jag pratat om sen jag var 14.

Så varför jag inte tagit tag i saken är ett stort frågetecken för mig också.

Det kommer bli ett äventyr som kommer vara med mig hela mitt liv.

Jag är redan förälskad i landet, men nu vill jag även få chansen att se det från insidan också.

Valet är egentligen otroligt enkelt, jag har redan svaret framför mig. Men det svaret skrämmer mig.

Det är rädslan som alltid stoppat mig, men denna gång ska de inte få göra det.

Allt med dessa tankar skrämmer mig, men det är samtidigt även de som gör de så mycket mer intressant.

Rädslan får mig att vilja göra de ännu mer.

Det är nog helt enkelt dags för den här tjejen att göra klart sin ansökan,

hitta den rätta familjen, packa väskan och åka!

Bara tanken gör mig helt exalterad!!

Erika Josefine Goldkuhl ska ta tag i inte bara sin största rädsla, men också sin högsta dröm och få den att gå i upfyllelse.

Det är dags..

Puss & Kram